Gallringen är mitt i ett trendbrott

​17.3.2015
Om du röjer och gallrar tidigt och aldrig gallrar i beståndshöjder över tjugo meter så har du stor frihet i din gallringsstrategi - så länge du håller fast vid strategin.
 

Det hörs ett litet klickljud och så släpper tyngden i brytjärnet. Den halvton-tunga granen är i rörelse och redan sitter sågen i nästa träd. Jag sneglar på den fallande stammen, njuter av det vinande ljudet och dunsen – ”ljudet av högre lön”. Året är 1979 och jag jobbar på ackord som fällare för processor. Jag är ung och dum, i tron att pengarna skall rulla in - risker finns inte. Processorn, maskinen som kvistar på vagnen dominerar, men skördarna kommer. Jan Eriksson ”Skogsjan” sitter i sin maskin och klurar på hur han skall flytta kvistdonet ut på kranen. Jans engreppsskördare visar sig revolutionera hela skogsbruket. Plötsligt kan gallringen mekaniseras. Innan låg volymen från gallring på knappa 10 % men under 80-talet stiger den brant. Redan när vi når 90-talet har gallringsandelen fördubblats till 20 %. Sydved leder utvecklingen att mekanisera och effektivisera gallringen vars andel ökar till 25 % när vi går in i sekelskiftet - industrin skriker efter massaved.

Är vi nu i skiftet då Sveriges gallringshistoria tar en ny vändning? Jag tror att 2011 var året då gallringen kulminerade.  Massavedspriserna har sjunkit, stormarna kommer allt tätare och professor Urban Nilsson har ifrågasatt lönsamheten i gallringen. Sveriges skogsägare måste ställa sig frågan – Vad är rätt nivå - hur mycket och ofta skall jag gallra? Visst styrs tillväxten över på de mest värdefulla träden genom gallringen. Men är nyttan större än de risker vi tar med ökad stormkänslighet, stam- och rotskador samt en minskad produktion tills beståndet slutit sig igen?  Min åsikt är att få skogsägare vill ha en helt ogallrad, ogenomtränglig skog. Att gallra är därför en självklarhet för de flesta. Två saker är dock väldigt viktiga. För det första att du både röjer och gallrar tidigt. Det är då du satsar på rätt individer och ger beståndet en stabilitet, med minsta möjliga risk. För det andra att du aldrig gallrar efter att beståndet passerat ca. tjugo meter. Om du sen väljer att göra en, två eller kanske tre gallringar beror dels på bonitet, trädslag, läge i landet, etc. Men framförallt på vilken filosofi du har vad gäller kvalitet och volym och därmed också slutavverkningsålder. Det viktiga är att du står fast vid din strategi, även när virkesköparen viskar ”skriande gallringsbehov” i ditt vänstra öra. Stå på dig!